Cosmos m.fl.

Just nu är livet för lilla Cosmos lite upp och ner. Han har ju fått infektion på infektion de senaste månaderna. Allt ifrån öroninflammation till svamp till ögoninflammation. Nu tror veterinären att det är någonting som ligger bakom alla infektioner, eventuellt ett nedsatt immunförsvar orsakat av en möjlig allergi mot någonting. Så nu har vi bytt ut hans vanliga foder mot ett allergifoder som han skall äta några veckor (sviiiindyrt) för att se om han blir bättre eller om det inte är någon skillnad. Har också tagit blodprov för att kunna utesluta om det rör sig om en luftburen allergi, vilket jag verkligen inte hoppas för sådana är tydligen mer eller mindre omöjliga att behandla. Hur skyddar man sin hund mot luft liksom? Såklart hoppas jag ju att han inte alls är allerisk mot någonting, men jag känner ändå att vi är på väg att komma till en lösning i och med denna grundliga undersökning.

För Cosmos del innebär detta att alla hans ben har blivit indragna samt att matte inte matar honom med köttbullar när han är duktig på promenaderna, vilket han tycker är lite surt men han finner sig faktiskt i det. Men det är så typiskt för köttbulle-belösningen har fungerat så himla bra på senaste tid, och när jag och Cosmos och Gry var ute på isen och gick så fick han syn på en kvinna med barnvagn och en hund, jag provade att kalla på honom och kors i taket, Cosmos vände på fläcken och bestämde sig för att jag var roligare än den andra hunden!!! Detta gjorde verkligen min dag! eller vecka snarare! Det visar iaf att saker och ting går framåt! För ett par månader sedan hade jag inte varit värd skiten under skon för honom om det dök upp en annan hund!

Sedan vet vi ju inte hur länge jag och Cosmos kommer bo kvar här i Luleå heller. Jag kommer eventuellt få en tjänst som socialsekreterare i Haparanda inom kort och då kommer ju Cosmos följa med mig dit. Pojkvännen får stanna hemma, så fåår vi i sådana fall veckopendla hem till Luleå på helgerna. Det känns pirrigt att flytta till en ny stad själv när man är så van att leva samboliv, men vad för man inte för att skaffa sig en karriär. Utbildning är ju en färskvara och jag måste komma ut på socionommarknaden snart känner jag! Samtidigt känns det spännande att flytta och lära känna massa nya människor, och det är ju trots allt inte mer än knappt två timmars bilfärd hem till Luleå från Happis ändå så det känns skönt i det fall jag skulle bli aktuell för tjänsten.

Just nu ligger lillkillen och snusar på golvet nedanför mig. Han vill nog ut på enm promenad snart så vi skall gå ut på isen så han får springa av sig. Sedan skall vi köra lite apportering inne med dammisen.

Just ja, det glömde jag nästan berätta. Var ut och cyklade för första gången med honom igår em. Tänkte först att man kanske bara skulle leda honom bredvid cykeln, så att han inte skulle bli rädd för den. Men Cosmos är ju inte direkt den oroliga typen när det kommer till att prova på nya saker, han är ju med på allt. Så jag bestämde mig för att sända budskapet till honom att detta var den mest naturliga saken i världen, så jag satte mig på cykeln, höll kopplet i höger hand och började cykla. Genast började han trava med mig på sidan av cykeln. Först verkade han tycka att det var lite konstigt att jag satt däruppe men han fattade snabbt galoppen och föll in i en behaglig trav bredvid cykeln. Vi drog en lov runt Skurholmen, ca 1½ km kanske. Han verkade inte ens anfådd när vi stannade utanför porten därhemma. När vi kom upp ville han forsätta leka och försökte engagera mig i leken med hans tygboll, men jag förkunnade att nu var det vila som gällde, och han fann sig i detta och lade sig och sov. Även fast han kan vara en riktig pain in the ass ibland så är han ändå en verkligt fin hund som är lätt att ha att göra med! Är så glad att jag har honom. Han har verkligen berikat våra liv här hemma!

Hej och hallå alla ni som läser denna blogg… vilken jag misstänker enbart är mamma, men ändå!

Fick svar på höftledsrröntgen som Cosmos var och tog bilder på förra månaden. Friröntgad utan anmärkningar! Jippi! Då vet jag att jag kan använda honom i avel om det skulle bli aktuellt. Ni ska se vad fin han har blivit, min lillpojke! Han har vuxit till sig och blivit ”vusken” faktiskt! Mycket fint utvecklad för att vara unghund, med tanke på att många unghundsflattar kan se ut som ”lakritssnören” i kroppen och se ganska anskrämliga ut, rent utsagt!

Nåväl, nog om detta. Nu lite uppdatering om mig. Jag söker nuförtiden jobb i hela Sverige känns det som. Vill ut på socionommarknaden nu snart så man får praktisera alla sina studiekunskaper! Vi håller på att leta efter hus/bostadsrätt/tomt jag och min pojkvän och det känns spännande. Nog för att lägenheten vi bor i nu är fin, men let´s face it… en etta börjar bli lite liten för två personer och en stor flat. Hunden tar upp det mesta av utrymmet faktiskt. Och han trivs med att vara i vägen, speciellt när det vankas mat inne i köket.

By the way, jag har nog jordens knäppaste flat! Tänkte vara snäll mot honom häromdagen, när jag hade varit på Willys och köpt 1kg köttfärs, så jag bjöd honom ca 100g i skålen. Först såg han oerhört förväntansfull ut när jag tog upp hans matskål på bänken och började lägga i färsen. När jag sa varsågod så kastade han sig över skålen… men då han upptäckte att det var rå köttfärs i den tittade han förbryllat upp på mig, sedan ner på färsen och upp på mig igen och man såg riktigt att han tänkte ”är det här det enda jag får? Hade du inget bättre att bjuda på?!” ”Nu är det bara att du äter din bortskämda hund” bekräftar jag. Sakta och försiktigt sticker han ut tungan och smakar försiktigt. Ingen hit tydligen, han såg ut som att han åt skit! Vilken hund tycker inte om köttfärs? Det ska tilläggas att detta är en hund som kastar sig över skålen när man lägger en sketen morot i den, men rå köttfärs var tydligen en stor besvikelse. Vilken knäppis!

Haha, nu ligger han här och sover på golvet i köket nedanför köksbordet, och plötsligt släpper han en riktig pyyyyysare i sömnen. Han vaknar av ljudet och kastar en yrvaken, förvirrad blick mot sin rumpa, ser ut som att han inte alls fattat vad som hänt och tittar på mig oförstående. ”Ja, det där var du! Inte jag!” säger jag. Inte tillräckligt intressant för att forska vidare i, konstaterar Comsos och somnar om igen.. IQ fiskmås! Hihi.

Men skämt åsido! Cosmos har skänkt oss oerhört många roliga och fina stunder och fler skall komma. Man kan inte låta bli att bli glad när man kommer hem och möts av en flat som viftar på svansen så den hotar att slitas från kroppen av rotationen! Viftrörelsen fortsätter ut i rumpan och till slut ”viftar” han på hela kroppen, som en mask på en krok, fast då av glädje, till skillnad från masken!

Nåväl, nu ska jag fortsätta söka jobb.

Ha det bra!

/jossan & cosmos.

Nu skall jag upptdatera denna blogg som legat i träda de senaste månaderna. Anledningarna till detta är många, men av några kan nämnas att Cosmos har varit minst sagt en tidskrävande liten krabat, så det mesta av orken har gått åt till att försöka få någon form av pli på honom.

Han är nu, som då, en viljestark kille. Han har blivit könsmogen och det med besked. Alla tikar är intressanta, oavsett om de löper eller inte. Tyvärr är kärleken sällan besvarad och cosmos upplevs nog mest som ett störande moment.

Vi skolade in honom på hunddagiset på porsön för två månader sedan och det har fungerat väldigt bra, tills i tisdags då dagisfröken ringde och berättade att hennes son visat allergi mot hundar på pricktestet, så vi har nu förlorat den dagisplats vi så väl behövde! Suck! Aldrig ska någonting bara flyta på. Så nu står vi här, björn och jag, i en situation där den ena jobbar 80% och den andra ungefär 180%, vem skall ta hand om hunden? Visst har man snälla kompisar runt omkring sig men man kan ju knappast begära att de skall viga sina liv att ta hand om min hund om dagarna. Det är att begära för mycket. Har nu kontaktat ett hunddagis i persön (två mil utanför luleå) som en nödlösning tills det löser sig på annat sätt. Jag vet att det finns folk som lämnar sina hundar ensamma om dagarna utan rastning och sällskap, men jag har inte hjärta att göra det. Dessutom är djurskyddslagen väldigt tydlig på den punkten… max 4 timmar själv får en hund vara, därmed punkt. Så vi får försöka lösa det hela helt enkelt.

Har för övrigt precis varit ute och tränat lite lydnad med den lilla jycken, då denna del av träningen blivit minst sagt försummad den senaste tiden, med nytt jobb och allt.

var hos en kompis i förrgår och tränade lite appportering och även om cosmos fortfarande är väldigt ego med dammisen så håller han den bättre i munnen och håller inte på att dribbla så mycket med den som han gjorde för ett par månader sedan. dessutom orkar han träna mycket längre nu utan att bli trött i mössan än förut, så visst går det framåt.

Vi anmälde oss till en lydnadskurs i november, men efter ett par dagars medverkan avbröt jag, då cosmos inte var mogen för detta ännu. försökte jag utföra ens den enklaste övningen så hispade han upp sig så mycket så jag fick hämta honom i trädtopparna. han låg och skrek för han hade så mycket energi och okontrollerad stress inom sig så det var inte lönt att göra annat än att sitta bredvid och se på medan de andra tränade sina hundar. Sånt blir varken roligt för mig eller hunden. Det var bara att acceptera att det antagligen är för mycket som händer i hans hjärna och kropp just nu och att tiden måste få gå några månader innan vi försöker igen. Men träna hemma kan man ju alltid.
‘
Näväl, nu har ni fått en liten uppdatering om hur landet ligger. Jag hör av mig om vidare framsteg/bakslag en annan dag.

/cosmos och josefin

Igår var vi på valpkurs igen. Tränade kontaktövningar och att gå förbi ett fat med frolic utan att försöka äta från det. Det gick sådär… han lyssnar inte perfekt ännu, tränaren sa att jag var för otydlig med mina signaler så jag skall försöka överdriva riktigt ordentligt nästa gång vi tränar det. skall verkligen öva på frolicövningen hemma. Jag har ju haft lite problem med att Cosmos inte är sådär superintresserad av mig när vi är ute och går. Tränaren gav mig tipset att ställa lite högre krav på honom, till ex att han skall gå fint vid min sida och att jag i förväg bestämmer mig för var han skall få stanna och nosa. Igår provade jag det hemma. Jag tog in honom vid sidan när han for ut och skulle dra sig till ett intressant ställe att lukta på. Sedan rätade jag på ryggen, gick med överdrivet bestämda steg framåt och han följde med hur lydigt som helst i kopplet. Jag signalerade auktoritet och han köpte det rätt av. Några meter längre fram stannade jag till på gräset och där fick han lukta ett tag tills det var dags att gå igen. Han var verkligen jätteduktig!

Jag har ju honom lös ganska mycket, så nog får han sin beskärda del av att sniffa omkring och skutta runt obehindrat. Det är inte att begära för mycket att han skall gå lydigt vid min sida de gånger han är kopplad. Nu är jag stenhård med att det är vänster sida han skall gå på och han accepterade det som ingenting. Tror jag har varit för otydlig och kompromissande med honom. Det är som Angelica säger; en lydig hund är en lycklig hund!

Sista övningen igår på kursen var ”stanna” övning och den var han jätteduktig på, för det har vi övat som bara den, så tränaren var imponerad av vår insats.

Vi gjorde ett stort framsteg idag när vi var ute och gick. Cosmos sprang lös vid vattenbrynet och hittade en stor intorkad fisk som han kom springande med mot mig. Till att börja med ville han ha den för sig själv, som vanligt, men sedan kom han faktiskt med den till mig och släppte den framför mig, jag berömde honom och gav honom massor med korv. Förut har han aldrig kommit med döda djur till mig, men idag gjorde han det! Det går framåt!

Det skall bli spännande att se framöver vilken gren av hundträning det är jag fastnar för, och som Cosmos fastnar för. Var inne på lydnad först, och det är jag fortfarande, för det är liksom grunden för all annan träning känns det som, men kanske skulle spår var kul också?! Vi får se, spännande är det iaf att ha upptäckt hundvärlden, jag som bara sysslat med hästar hela mitt liv. Men det är roligt det också såklart!

Igår var vi på valpkurs och gissa om det var populärt! Vi har åtta stycken valpar totalt varav tre flattar med Cosmos. Men vilken skillnad det var på dessa valpar! De två andra var från samma kull och ganska lugna, med flattmått mätt… men Cosmos… ja, jag kan ju säga att jag har fått en livsglad och aktiv hund. Det var inte det att han var olydig eller så… nej han lyssnade jättefint, när vi väl satte igång med övningarna, men innan dess och emellan varje övning var han som en liten iller i kopplet, hit och dit, upp och ner, fram och tillbaka. Allt skulle han hinna med att se och helst på en gång. Till och med tränaren hade vissa svårigheter att tydla hans iver, hehe. Jag fick veta att det är bra att köra kontaktövningar med honom mycket… som om jag inte gör det! Jag har fått en högaktiv hund så kontaktövningar känns som a och o om han skall växa upp till en lyhörd hund. Jag tror att när jag väl lyckats lära mig att använda hans iver som motivation i övningarna så kommer han nog bli en ängel att jobba med, för mer arbetsvillig hund får man ju leta efter! Han är väldigt lättlärd och har er oerhörd motor, redan nu, så detta blir nog bra! Ingen soffpotatis precis…

Det märks att det är brukshund i honom och av stora mått dessutom. Jag tror det kommer bli lättare och lättare för oss att träna när han väl lär sig att lugna sig emellan övningarna. Vi övade kontakt, sitt, ligg, hit och avslappning. Allt gick klanderfritt, utom avslappningen. Cosmos version av avslappning var att skutta och hoppa och göra allt i sin makt för att komma till de andra valparna. Han är stark fast han är så liten! I det stora hela en väldigt trevlig dag med alla hundägarna och valparna. Nästa gång skall vi träna kontaktövning med störning, sitt stanna kvar, förbudsord, inkallning och tandvisning. Har övat honom på att andra människor tittar honom i munnen så det är han van vid. Det skall bli spännande!

Just nu ligger han och sover på rygg med magen i vädret. Han är helt slut för vi har varit hos en kompis och hennes golden och hälsat på. Ni må tro att Cosmos gjorde sitt bästa för att få fart i en 8 år gammal, allmänt ointresserad Gizmo. Jag såg riktigt hur Gizmo tänkte ”matte… vad är det du har släpat hit för illbattning”. Men dom kommer bra överens, när Cosmos håller sig på sin kant. Han har nästan bara umgåtts med hanhundar hittills och det har faktiskt fungerat riktigt bra. Imorgon skall vi på promenad med dalmatinern Ozzy och blandisen Pepsi. De är så fina med Cosmos och han får klättra på dom och dra dom i mungiporna hur mycket han vill. Han är en bortskämd herre minsan!

/Josefin och Cosmos

 Här kommer äntligen de bilder vi tog på Cosmos för två veckor sedan ut. Skall lägga ut nyare bilder snart som visar honom som han ser ut idag. Visst är han söööt!

Idag var vi i skogen på fm och tränade inkallning. Bilåkningen går bättre och bättre fast Cosmos vill fortfarande hemskt gärna sitta med mig i förarsätet när vi åker, men på den punkten är jag stenhård. Jättegulligt med en liten valp i knäet vid ratten men inte fullt lika gulligt och behändigt när han blivit stor. Så han får allt sitta bredvid på passagerarsätet och åka. Efter ungefär 500 försök att ändå krypa över i passagerarsätet så hajade han vinken och insåg att jag var envisare än han.

Väl i skogen är han väldigt lyhörd och glad, men har redan lärt sig att när vi närmar oss bilen betyder det hemfärd och det är ju tråkigt, varpå han gör allt för att slippa hoppa in i den.  Man tänker sig att när man varit ut i skogen en gång så skall det räcka för den dagen, men inte! Han kanske inte har så stör uthållighet, men han laddar snabbt batterierna och efter tre timmar hemma är han så bångstyrig och energisk att det enda som hjälper mot denna outtrlttlighet är att ta en vända till i skogen, och skogen ligger en bit bort så det är ett rännande hit och dit kan jag lova! Nu sover han i alla fall, som tur är, han brukar vara lagom utvilad tills Björn kommer hem, så Björn möts av en energiladdad valp med sylvassa små tänder som han gärna naggar i Björns öron med. Det finns ingen hejd på entusiasmen när han ser Björn kliva innanför dörren, äntligen är lekkamraten hemma igen!

Igår smög Cosmos in bakom soffan och fick tag i kontakten till lampan, gissa om både Björn och jag var snabba in bakom soffan för att hala ut honom igen! Överhuvudtaget skulle man kunna tro att Cosmos är en självmordskandidat av högsta kaliber med tanke på alla fimpar och portionssnusar han försöker sätta i sig varje dag. Tur att man har ögonen med sig och hinner bända upp munnen på honom och plocka ut allt innan han sväljer det. Precis som att ha småbarn! Jag kom på mig själv med att låta precis som en nybliven mamma häromdagen när jag berättade för en kompis ”när han sover passar jag på att göra allt det jag inte hinner göra när han är vaken!” Haha!  

Om två veckor är det veterinärbesök för den sista vaccinationen, efter det är han fullt uppvaccinerad och kan träffa andra hundar. Skall arrangera hundmöten framöver så att han vänjer sig vid att umgås med hundar igen. Sedan skall vi fara till Älvsbyn och hälsa på svärföräldrarna och deras katt Turbo, det blir spännande det! Neo, en kompis flat, älskar Turbo och ville helst pussa på honom hela tiden när vi var där sist. Turbo, som är en stolt herre som inte gillar hundar, morrade hela tiden, där han satt uppe på ryggstödet till soffan, och fräste när Neo kom för nära. Detta stoppade dock inte Neo från att kasta kärleksfulla, längtande blickar mot honom. Stackars Neo, olycklig kärlek är problematisk. 

Nåväl, nu är det nån som har vaknat och håller på att krypa ut sitt skinn av tristess här så jag får dra på mig jackan och skorna och ut och aktivera odjuret, IGEN!

Detta är helt fantastiskt!

Jag har övat korta stunder på att lämna Cosmos ensam, men idag var första gången han var ensam en längre stund dvs ca en halvtimme. Jag hade väntat mig en jätteledsen valp alternativt en valp som tuggat sönder hela lägenheten när jag kom hem, men inte. Jag klev innanför dörren och det tog en stund innan lillskrället dök upp och när han gjorde det gäspade han stort och sträckte på sig, han hade alltså gått och lagt sig och SOVIT medan jag var borta. Han kostaterade att jag var hemma och gick och lade sig och sov igen. Vilken liten ängel! Hoppas denna fina utveckling håller i sig!

Inatt har inte Cosmos behövt gå ut och kissa en enda gång, han sov från 23-08 utan att gnälla. Dock var det superpanik när vi då gick upp vid 08 och det hände en liten olycka i hallen, men det är sånt som händer. Jag måste vara snabbare på med skorna och jackan nästa gång bara.

Sedan var det full fart kan jag lova. En totalt utsövd valp är inte lätt att handskas med åtta på morgonen. Han kutade omkring som en liten vilde i kopplet fram och tillbaka och jag insåg ganska snart att om han skulle lyssna på mig så krävdes en ordentlig promenad i skogen först. Ordentlig, enligt valpmått mätt var väl typ 100 meter fram och tillbaka plus en del stoj och hopp. Vi tränade även inkallning och apport i skogen och han tyckte det var jätteroligt!

Jag slutar aldrig att förundras över denna valp. Vi mötte en skoter som körde förbi Cosmos på bara någon meters avstånd men Cosmos bara satt och tittade nyfiket när han åkte förvi, inte det minsta rädd för oljudet. Han var en helt annan hund när han fick vara lös annat än nar jag har honom i koppel. Visst börjar han bli duktig på att gå i koppel också, men när han är lös är han mycket mer villig att följa och det är en helt annan motor i honom då.

Vi mötte en gubbe med en liten vit hund som jag inte kan rasen på ute i skogen och såklart utbrister gubben ”dom kan få hälsa på varandra”! Vad är det med att alla hundar skall hälsa på varandra? Jag har fullt upp med att lära Cosmos att han INTE får springa fram och hälsa på vem som helst, och att det är han och jag och att jag bestämmer vilka han får hälsa på och hur detta skall ske. Då hjälper det inte med att en hundägare 50 meter bort ropar ”Lilla Fido vill bara leka!” för det vill inte jag att Cosmos skall göra just då. Jag vill att min hund skall känna att det är roligare att lyssna på mig och först kolla med mig om det är okej att hälsa, än att ha en hund som springer fram till allt och alla, för det är ju det som blir resultatet av att han får hälsa på varenda kotte när han är valp. Önskar att människor kunde respektera det.

Har förresten gått och blivit frälst… i hundcoachen Fredrik Steens metoder för att träna hund. Den mannen har många vettiga åsikter, tycker jag, bland annat om vikten av att vara en trygg, spännande och rolig ledare för sin hund.

Idag kände jag mig jättetöntig kan ni tro… det här med att jag som ledare skall vara roligare än allt annat som händer runtomkting är verkligen ingen lätt uppgift, men jag tar den på största allvar, vilket resulterade i att jag låg på rygg och sprattlade med benen och gjorde skojiga ljud ifrån mig för att Cosmos skulle tycka att jag var roligare än hunden på andra sidan gatan, det måste ha varit en udda syn!

Nåväl, sammanfattningsvis kan man säga att Cosmos kräver mer och mer för varje dag som går när det gäller träning och aktivering, och det har bara gått en vecka sedan han kom till oss! Händanefter blir det turer i skogen varje dag, nu när det inte längre är 15 minusgrader kan han vara ute längre utan att frysa också, sedan till våren blir det valpkurs. Det skall bli spännande! Björn har lovat att ta hem sin digitalkamera från jobbet så förhoppningsvis kommer det ut lite bilder på det lilla skrället ikväll eller imorgon under dagen.

Idag har vi tränat att åka bilen. Det skreks som vanligt drygt halva vägen, sedan somnade han av utmattning. Vi var på väg till Carola och Erik och deras bebis Sigrid för att hälsa på och ha lite social träning, men väl framme inser jag att jag har glömt min handväska på parkeringen hemma. Det var bara att vända om och hasta tillbaka hem, Cosmos undrade vad som egentligen var på gång. Självklart var väskan borta och jag fick lägga band på mig ordentligt för att inte gripas av panik. Hade jag inte haft Cosmos hade jag nog stressat upp mig ordentligt men det kunde jag ju inte tillåta mig att göra nu när han var med i bilen, då hade han också blivit stressad och kanske upplevt bilåkning som väldigt jobbigt i framtiden? Så jag tog det lugnt. Det visade sig emellertid att en snäll man hade hittat väskan och försökt nå mig för att meddela att den var i säkert förvar, så jag återfick min väska till slut, tur det!

Återigen fick Cosmos sätta sig i bilen på väg till Carola, men denna gång var han så trött efter tidigare sväng att han somnade utan en enda protest, det går framåt!

Väl hos Carola blev det en väldans fast på honom, han försökte frenetiskt pussa på lilla Sigrid (6 månader) och tugga henne i händerna, men han förstod ganska fort att Sigrid leker man inte med, bara nosar försiktigt. Så han var så försiktig han kunde på sitt valpiga, lite bångstyriga vis, och sen somnade han på mattan i köket. När han vaknade igen satt Sigrid i Carolas knä på golvet och Cosmos spanade snabbt in en rännil med snor som var på väg ut ur lilla Sigrids näsa, varpå han tog ett snabbt skutt upp i ansiktet mot henne och slickade upp snoret *usch* Sigrid såg först förvånad ut och började sedan gråta en liten stund, inte för att det hade gjort ont eller så, Cosmos nuddade henne knappt, men vem skulle inte bli förskräck när en svart, hårig sak, lika stor som en själv, kastar sig mot ens ansikte och slickar en i hela ansiktet. Sigrig glömde dock snabbt bort att hon var ledsen och blev som vanligt glad som en sol när hon såg Cosmos skutta iväg över golvet. Dom verkar gilla varandra, de två!

Imorgon skall vi ut i skogen en liten sväng hade jag tänkt och öva på inkallning och bara busa på en lite  stund. Cosmos är för söt i  sitt nya täcke, och han har börjat vant sig vid att ha det på sig nu. Han försöker inte längre ”döda det” varje gång han skall få på sig det. Nu accepterar han att han skall ha det när vi är ute och han stannar inte längre varannan meter och försöker tugga av sig det.

Överhuvudtaget är han väldigt duktig på att lyda, vår lilla pojk. Inkallningen lydar han i 99% av fallen, ett tecken på att Anita och Kjell gjort ett bra jobb redan från början med valparna från att de var små! Hade inte kunnat önska oss en finare vovve faktiskt, även om han kan vara en riktig pain in the ass emellanåt också, den lilla snorätaren! Hihi!

/Josefin och Cosmos

Nu har lilla Comos äntligen kommit hem till oss.. Det är en tuff och orädd liten herre som vet vad han vill, trots att han är så lite. Det lär bli en del att jobba med när han kommer upp i trotsåldern! Skall fara och införskaffa en ny digitalkamera så att jag kan lägga upp lite nya bilder på den lilla skiten, dom växer ju så fort!

Idag har vi tränat bilåkning, det var lite gnälligt till en början men på vägen hem somnade han faktiskt och sov hela vägen hem. Duktig pojke!

Vi har även varit på Djurmagazinet och införskaffat ett täcke åt honom då våren inte riktigt kommit till Luleå ännu. Han gjorde stor succé i butiken kan jag säga! Personalen stal honom från mig på en gång och med tre tjejer gullandes med honom så var han helnöjd! Han passade på att vara lite olydig mitt i röran och sprang fram till en boxer som kom in i affären, trots att han inte fick. Han är så van vid snälla hundar att han är totalt orädd när det kommer vuxna hundar emot honom. Både bra och dåligt kan jag tänka, bra att han är trygg i sig själv men alla hundar är inte lika tillåtande som de han vuxit upp med, och jag vill inte att han skall få en chock när han möter en vuxen hund som vänligt men bestämt säger ifrån när han blir för klängig. Nu låter jag som en riktig hönsmamma och det skall jag villigt erkänna att det har jag blivit också! Bara det bästa är bra nog åt min son, just nu ligger han totalt utslagen i soffan och njuter i fulla drag (ja, han får vara i soffan och sängen) Vissa kanske skulle ifrågasätta riktigheten i detta men vi har allt en del krav på honom också, han får till exempel inte tigga vid bordet, och han får inte bita på mattan och gardinerna, dessutom förväntar jag mig total åtlydnad när det kommer till inkallning. Vi tränar inklallning i koppel än så länge, vill ju veta att man kan hantera valpen innan man tränar inkallning med lös hund.

Är väldigt förtjust i denna lilla prins och det skall bli roligt att se hurdan han blir när han blir äldre. Tänkte att jag skulle anmäla mig till SSRK på valpkurs när han blivit 3 månader, om han har några hjärnceller kvar tills dess villsäga, hehe, han har nämligen för vana att slå i lillhuvudet i glasbordet minst 15 gånger om dagen, så vi har blivit tvungna att tejpa kanterna med tygtejp för att han inte skall skada sig. Dock smäller det till rejält varje gång så man är säker på att han mister åtminstone några hundra hjärnceller varje gång. Han kanske blir dummare än tåget när han blir vuxen pga detta, haha! Dessa smällar verkar dock inte beröra honom det minsta, han är lika glad för det och viftar på svansen!

Cosmos älskar att äta allt som han hittar ute på marken, men fimpar och portionssnus är hans delikatesser så man måste hålla ett vakande öga ständigt och skynda sig att plocka ut det han stoppar i munnen, lyckligtvis verkar han inte koppla att han kan svälja fimparna och portionssnusarna ännu, tur för honom och för oss!

Vi gör vårt yttersta för att han skall få en bra start i livet, och det tror jag att han känner, för han stormtrivs hos oss!